CORONA tider
Jag har sedan 14 mars hållit mig undan folk
med tanke på att jag har så enormt dåligt immunförsvar.
Jag springer inte i butiker och jag undviker all kontakt med alla vänner o bekanta.
Jag håller en viss distans, även om jag nu helst av allt skulle vilja träffa alla mina barn och barnbarn.
Och det är enligt Anders Tegnell (läs i Aftonbladet) ingen fara att träffa sina barnbarn,
bara man låter bli att krama dem, säger han.
Vad är han ute efter egentligen?
Hur sjutton skulle det gå till, undrar ju jag då förstås.
Jag som är en "kram"-människa!
Innan Coronan dök upp, så kramade jag alla jag träffade.
Jag bara är sån och det kan ingen ta ifrån mig.
Så då skulle ju jag få sitta med bakbundna händer,
om jag skulle få tillfälle att få träffa mina barnbarn.
Jag kan samtidigt inte låta bli att tänka att han agerar lite som vårt nya moderna:
"ättestupa" som det fanns förr.
Jag tänker att han inleder oss att gå rätt in i döden med öppna ögon.
Se bara hur många dödsfall vi har nu i Sverige.
Hade vi bara fått mer strikta förhållningssätt att följa,
så kanske vi hade kunnat rädda många utav alla de, som inte längre finns här hos oss.
Samtidigt så i frågar sätter jag mig, om det verkligen är rätt av mig,
att jag håller mig undan på det här viset.
Det är ju ingen som vet heller.
Föreställ er den dagen, när vi får "grönt ljus"
och att vi alla kan umgås som vanligt igen.
Då kanske jag har ännu sämre immunförsvar, bara för att jag har varit i karantän.
Det är inget heller som vi vet.
Men jag tänker låta mina barnbarn få vara ifred tills det känns att faran är över, så att säga.
Om faran någonsin går över.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar..