lördag 4 juli 2015

Ja en del missar gör missar också, men inte den här missen..

Undrar om missen kollar på andra missar?

Ligger på stranden och njuter idag........



Är du en bok-mal? Eller river du murar?




fredag 3 juli 2015

Hm de bara råkade hamna intill varandra...


Jag mår så bra när solen skiner på oss... Min fibro är puts väck! Jippey


Det är nu bara 29.6 grader varmt i skuggan här hos mig
Men jag mår bra.. oh vad jag mår bra!
Min fibro-värk är puts väck!
Nu förstår jag att jag ska ju egentligen inte bo i Sverige där vi har så mycket olika skiftningar av väder och vind. Under den större delen av året så mår jag fruktansvärt illa..
Men nu när vi äntligen har fått lite värmebölja under några dagar så mår jag fantastiskt bra.
Så jag skulle nog bo i ett varmt land ..
Frågan återstår då:  i vilket land? 

Vad ska barnet heta? Ja, det är frågan .....


torsdag 2 juli 2015

Min mobil är mitt allt....... Jag blir desperat utan min telefon!


Jag var på Dollar Stores och handlade häromdagen och på vägen ut ifrån butiken så ringde min telefon och efter samtalet så stoppade jag telefonen i min vänstra ficka och jag höll den krampaktigt i min hand i fickan. Eftersom jag är så otroligt rädd om den, för den är ju mitt allt.

Sen satte jag mig i bilen och vi lämnade parkeringen på Dollar Stores och åkte till Coops parkering och när jag skulle kliva ur bilen så fanns inte telefonen i min ficka.

Min första tanke var att jag kanske hade tappat telefon i bilen 
så jag letade på min vänstra sida om den låg där, men icke..

Jag blev helt desperat när jag inte hittade telefonen så jag sa till min man att vi måste skynda oss att  åka tillbaka till parkeringen på Dollar Stores och se om jag råkat tappat telefonen på backen utanför bilen. Så vi skyndade oss tillbaka och ingen telefon låg på backen. Min tanke var att nu hade någon tagit reda på min telefon och kanske lämnat in den på Dollar Stores. 

Under tiden är min man kvar utanför och letar i bilen. 
Jag kände mig väldigt förvirrad då jag mer eller mindre sprang in till en av kassorna på Dollar Stores och frågade om de hade fått in någon telefon, men det hade dom inte.
Jag gick ut igen och såg då min man stå och hålla i min telefon.
Han hade hittat den på min högra sida där jag hade suttit i bilen.
Vilket är helt omöjligt eftersom jag hade telefonen i min vänstra ficka, det är ju helt ologiskt hur min telefon då hade hamnat bakom min högra sida.. 


Men det spelar ju egentligen ingen roll vart jag fann telefonen huvudsaken är att telefonen blev upphittat.. För tänk vad mycket besvär jag skulle ha fått annars, jag som har både bankkortet och andra kort i samma fodral som telefonen. Nu slapp jag allt detta.

Men när jag sedan berättar själva händelsen för våra barn, så i frågar sig vår dotter varför inte min man hade ringt upp min telefon, för då hade vi ju genast hört vart den var.
Inte hade jag kommit på en så enkel tanke just då. 
Istället blev jag så orolig så jag reagerade helt galet egentligen.

Jag som har haft en stroke, blir närmast desperat om jag har inte min telefon i min närhet.
För det är min enda räddning ifall det skulle hända mig något..

Jag kan ta ett exempel: 
När jag blev utskriven från sjukhuset efter att ha fått en stroke så var vi tvungna att gå på Coop och handla lite varor som saknades hemma. Men jag var för trött och vilsen för att gå omkring i affären och min man ville inte att jag skulle sitta ensam i bilen, så jag följde ändå med in i butiken och jag satte mig vid en liten soffa ut efter kassorna och min man gick in och handlade. 

Där satt jag i min ensamhet och försökte koppla av, men jag minns att jag kände mig väldigt stressad av alla ljud som jag hörde och av alla människor som mer eller sprang fram och tillbaka framför mig. 
Helt plötsligt fick jag för mig att jag var helt ensam och övergiven. 

Jag var övertygad om att min man hade gått ut och glömt att jag satt där och väntade på honom.. 
Jag tyckte att jag hade suttit där i flera timmar, vilket det inte alls var.
Men jag hetsade upp mig allt mer och mer, när jag tänkte på hur jag skulle komma hem. 
Eller hur det skulle gå till om jag gick fram till receptionen och fråga om jag fick ringa hem eftersom jag hade min telefon liggandes i bilen. 
Då kom jag plötsligt på att jag kunde ju inte telefon numret till min mans telefon. 
Hur skulle jag då kunna ringa till min man? eller till mina barn.. 
Jag hade ju inga telefon nummer alls i mitt huvud.  
Ju mer jag satt där och tänkte så kom jag fram till att jag visste inte heller min hem adress, 
frågan var om jag kunde namnet på min man och mina barn. 

Så vem skulle kunna hjälpa mig hem? 
Jag kom fram till att det kunde ingen!
Till slut började tårarna rinna ner på mina kinder 
och jag var ju helt maktlös och övergiven där jag satt.

När jag plötsligt kände min mans händer på mina axlar och ifrågasatte varför jag grät.
Jag berättade det jag hade upplevt och han blev ju naturligtvis förtvivlad.
Efter den här dagen så är jag alltid noga med att ha min telefon vid min sida.. 
Utan den så fungerar jag inte alls, av den anledningen så är jag väldigt rädd om min vän: 
Telefonen!


tisdag 30 juni 2015

Är du med i Bloggregistret?

Jag vet inte riktigt hur det fungerar om jag ska vara helt ärligt.

Jag har registrerat mig där inne, och Michelin ligger på femte plats..
Men konstigt nog så är det via min gamla blogg och inte den här..
Hur jag än gör så får jag ingen rätsida på detta..

Kanske någon vet och kan förklara för mig hur detta fungerar?
Hör gärna av dig då och berätta för mig..



Så otroligt vackra tvättkorgar bland annat..

Jag råkade hamna på en sida: By Leonnie där jag såg dessa underbara tvättkorgar.

Okey dom är jätte tjusiga men för min plånbok så är det lite väl mycket slantar (är sjukpensionär) att lägga ut för en tvätt korg och jag som dessutom skulle vilja ha en sopkorg också som ser lika ut..
Så min fråga är om det finns något liknande som dessa för en liten billigare slant? 
Skriv gärna om du vet...



Ja nu är dags att klippa gräset..


måndag 29 juni 2015

Det är bättre att visa hur man mår!


Kom inte och snacka om övervikt............


Det är rätt så gott med lite dricka så här på kvällskvisten...........



Fiser du i sängen?


Detta är en historia om ett par som varit lyckligt gifta i många år, 
den enda friktionen i deras äktenskap var mannens vana

att högljutt prutta i sängen varje morgon så att hans fru vaknade av ljudet 

och att lukten fick hennes ögon att bli fuktiga samt att 

hon blev tvungen att kippa efter luft.

Hon vädjade till honom varje morgon att sluta för att de gjorde henne sjuk.

Han berättade för henne att han inte kunde stoppa det och att det var helt naturligt. 

Hon bad hon träffa en läkare för att hon var orolig för att 

han en dag skulle blåsa ut sina tarmar.

Åren gick och han fortsatte med att slita ut dom… så en juldagsmorgon,

när hon förberedde kalkon till middag och han var på övervåningen och sov - 

tittade hon på kalkonens

 innanmäte; tarmarna, magen, levern och alla inälvor och en illvillig tanke slog henne.

Hon tog skålen med inälvorna och gick upp till övervåningen där hennes make låg och

 sovdjupt, försiktigt drog hon av täcket, drog tillbaka den elastiska linningen på 

kalsongerna och tömde skålen av kalkon tarmar i hans kalsonger.

Lite senare hör hon sin man vakna med sitt vanliga trumpetande som följdes av ett

 blodystande skrik och ljudet av desperata fotsteg när han sprang på toaletten.

Hustrun kunde knappt behärska sig när hon med tårar i ögonen 

låg och rullade på golvet av skratt. 

Efter år av tortyr räknande hon med att få tillbaka honom ganska bra… 

20 minuter senare kom hennes man ner med blodfärgade kalsonger 

och med en blick av fasa i ansiktet.


Hon bet sig i läppen när hon frågade vad som stod på. 

Han sa, “Älskling du hade rätt… alla dessa år som du har varnat mig 

och jag inte velat lyssna på dig.”


“-Vad menar du?" frågade hans fru

“-Tja, du sa alltid till mig att jag en dag skulle prutta ut mina tarmar, och idag hände det, 

men genom Guds nåd - lite vaselin och två fingrar fick jag tillbaka det mesta…”.

lördag 27 juni 2015