Michelin

Michelin

lördag 4 juli 2020

Ja vad mer kan man begära?


Det är därför vi aldrig ska svälja tuggummit


torsdag 25 juni 2020

Är det varmt eller?

Jag tänker ju inte så mycket på gradantalet, för jag älskar ju värmen. 

Men jag tittar ju mera på termometern som är lastgammal och ändå fungerar.

Så nu är det nog dags att köpa en ny, för den är minst 25 år gammal. 

Konstigt att den funkar fortfarande.
Det måste ju vara bra kvalitè.


fredag 5 juni 2020

Pension som inte räcker till. Varför ska jag vara tyst?

Nu är jag less!

Klicka HÄR och läs.
Nu ska vi pensionärer betala notan för Coronan!

Varför ska jag vara tyst och inte tala om hur denna sanna bittra verklighet ser ut.

Någon måste ta första steget och visa hur verkligheten ser ut.
Och jag tar nu mitt första steg och berättar!
Gör det du också!
Vi måste reagera och göra något, men vad?
Med tanke på att vi nu hotas med att få mindre pension nästa år, så kan jag inte längre vara tyst.
De ska väl inte ta ifrån de fattiga och ge till de rika!
Det är helt galet, vilket samhälle vi lever i
Det måste bli ett slut att jaga alla pensionärer och ta ifrån dem.
Men jag börjar här och nu, med att berätta!
Varför ska jag skämmas över att tala om sanningen?
Jag är fullt medveten om att jag inte är ensam!
5 561 kr är det belopp som jag får ut rent i månaden i pension!
Det är min pension!
 Jo, det är sant!

Varför så lite i pension, undrar kanske många.
Jo, för jag har varit sjukpensionär under en längre period. 
Det vill säga från 2002 och fram till 2018 så var jag förtidspensionär
med diagnoser: 
Fibromyalgi, artrit, hjärtinfarkt, hjärtflimmer, stroke, diabetes, crohns tarmsjukdom, stomi.


2018  blev ålders pensionär
Det var då som först jag började fundera över varför min pension var så fruktansvärt låg. 
För jag hade ju betydligt mer i månaden som sjukpensionär!
Men nu blev jag straffad i dubbel bemärkelse. 
För inte nog med att jag har varit sjuk och haft det besvärligt med min egen hälsa, 
utan jag skulle nu som pensionär också bli straffad med att få en så liten pension 
som knappt räcker till en hyra.  

En tanke som ständigt tär på mig är:
Hur ska jag kunna klara mig om jag vore helt ensam?
Skulle jag då bli tvungen att leva i tvåsamhet med någon annan person emot min vilja, 
bara för att kunna överleva ekonomiskt? Aldrig i livet! 
Jag föreställer mig den dagen, då min man inte längre finns vid min sida? 
Vilket Gud förbjude!
Men jag måste ju ändå vara realistisk, för det kan ju faktiskt hända,
att han eller jag dör en dag. 
Ingen utav oss skulle klara oss på vår lilla pension!
Ingen!
Vad skulle jag/han leva på då?

Ska jag skämmas? 

Nä absolut inte!
Jag skäms inte att visa upp den sanna bittra sanna verkligheten!
Men jag skäms över den regering som vi har!
Som sett till att jag som sjukling skall bestraffas.
Jag skäms över att vara Svensk!


Nu är jag trött på det här!
Förbaskat trött!
Vi har både vuxna barn och barnbarn som ingenting vet om vår situation
och de kommer förmodligen reagera olika 
och kanske en del utav dem skulle undra 
hur jag kan sjunka så lågt och tala om sanningen för hela världen på det här viset.

Men varför ska jag dölja verkligheten? 
Det är ju betydligt bättre att alla är medvetna vår situation
för då kan de ju också förstå våra handlingar.
Tidigare har vi alltid varit så väldigt försiktiga med att prata öppet om vår situation. 
Det är inget som våra barn och barnbarn ska belastas med, har vi resonerat tidigare. 
Men det finns alltid en anledning till att vi har gjort det vi har gjort under årens lopp.
Jag vill bara inte längre agera skådespelare och låtsas som om allt är bra.


Jag och min man har haft den förmånen att vara ute och spela och sjunga tillsammans
och på det viset kunnat fått in någon extra väl förtjänad slant. 
Men nu när den här pandemin plötsligt dök upp, så upphörde alla våra spelningar. 
Och ingen vet hur länge det kommer att fortgå.

Okey, visst vi skulle kunna köra igång och sjunga och spela 
och lägga ut Live sändningar med en Swich skylt med vårt telefon nummer 
och tigga pengar som så många dansband och musiker gör idag. 

Men vi spelar och sjunger hellre direkt till vår publik, 
den dagen när vi åter får se dem i ögonen 
och åter få se när deras blickar förvandlas från sorg till glädje. 

Det ger oss båda livsglädje mitt uppe i vårt elände!

Under tiden så gör vi så gott vi kan och vi fortsätter som vi alltid har gjort. 
Det vill säga: att min man tar hand om mig, helt gratis.
För sedan jag fick min stroke så 2011 så har han agerat som en obetald personlig assistent åt mig
och han gjort precis allt för mig och i vårt hem.
Skulle jag inte ha honom vid min sida, så är vi båda fullt medvetna om 
att jag aldrig skulle klara mig helt själv. 
Detta är något som varken läkare eller olika instanser bryr sig om över huvud taget. 
Så vi har hamnat mitt i ett ekorrhjul, kan man säga. 
För vi klarar oss ju: Vi tillsammans!

Men en sak är säker:
Vad som händer med oss, så reser vi oss upp och går vidare!
Inget kan ta det ifrån oss!
För vi två går hand i hand tills döden skiljer oss åt.











söndag 31 maj 2020

Jag tyckte INTE om det nya här inne på Blogger

Varför ska man ändra och förstöra ett koncept som redan är bra?

Jag kan inte förstå vitsen med att hålla på och ändra.


Blogger själva säger 
citat:

Därför har vi långsamt introducerat en förbättrad webbupplevelse för Blogger.
Ge det nya gränssnittet ett snurr genom att klicka på
"Prova den nya bloggen" i den vänstra navigeringsfönstret. 

slut citat

Jag tyckte absolut INTE om det!


Mors dag




Önskar alla mammor ett stort GRATTIS
på Mors dag!


tisdag 19 maj 2020

Jag sitter och funderar över det här med att inte träffa folk i dessa Corona tider.

CORONA tider

 Jag har sedan 14 mars hållit mig undan folk 
med tanke på att jag har så enormt dåligt immunförsvar. 

Jag springer inte i butiker och jag undviker all kontakt med alla vänner o bekanta. 
Jag håller en viss distans, även om jag nu helst av allt skulle vilja träffa alla mina barn och barnbarn. 

Och det är enligt Anders Tegnell (läs i Aftonbladet) ingen fara att träffa sina barnbarn, 
bara man låter bli att krama dem, säger han. 

Vad är han ute efter egentligen? 
Hur sjutton skulle det gå till, undrar ju jag då förstås. 
Jag som är en "kram"-människa! 
Innan Coronan dök upp, så kramade jag alla jag träffade. 
Jag bara är sån och det kan ingen ta ifrån mig. 
Så då skulle ju jag få sitta med bakbundna händer, 
om jag skulle få tillfälle att få träffa mina barnbarn.

Jag kan samtidigt inte låta bli att tänka att han agerar lite som vårt nya moderna: 
"ättestupa" som det fanns förr. 
Jag tänker att han inleder oss att gå rätt in i döden med öppna ögon. 
Se bara hur många dödsfall vi har nu i Sverige. 
Hade vi bara fått mer strikta förhållningssätt att följa, 
så kanske vi hade kunnat rädda många utav alla de, som inte längre finns här hos oss.  

Samtidigt så i frågar sätter jag mig, om det verkligen är rätt av mig, 
att jag håller mig undan på det här viset. 
Det är ju ingen som vet heller. 
Föreställ er den dagen, när vi får "grönt ljus" 
och att vi alla kan umgås som vanligt igen. 
Då kanske jag har ännu sämre immunförsvar, bara för att jag har varit i karantän. 
Det är inget heller som vi vet.

Men jag tänker låta mina barnbarn få vara ifred tills det känns att faran är över, så att säga. 
Om faran någonsin går över.......

söndag 17 maj 2020

Nu får det vara nog med hetsjakten på Paulo Roberto!

Nu plockar butikerna bort Paulo`s produkter ifrån hyllorna.

Jag skulle vilja se den kvinna som har en man
eller en son eller släkting eller en vän av det manliga könet 
som gör ett enda misstag (som exempelvis köpa sex) 
för att sedan straffa mannen i fråga, 
så som man gör nu idag mot Paulo. 
Skulle du då reagera på samma sätt då?

Det finns något som heter: Förlåt oss våra synder.
Vart har det tagit vägen, nu då? 

Jag accepterar absolut inte våldtäkter, 
misshandel och jag försvarar absolut inte de som gör sig skyldiga till brott. 

Men ska nu Paulo straffas genom att plocka bort hans varor från hyllorna i våra butiker! 
Ja, men då skulle bli rätt så tomt i hyllorna om de skulle plocka bort varor som varje våldtäktsman  som har våldtagit, misshandlat kvinnor i vårt land. 
Men dessa män blir aldrig dömda, utan de går helt fria. 
Här är det istället ett mörkertal.
Det är nånting som är fel. 
Mycket fel... 🤔


Läs i Aftonbladet

Varför inte istället visa upp fotografier på alla hemska män 
våldtar och misshandlar kvinnorna i vårt land.
Varför inte publicera alla dessa män?

Sluta jaga Paulo och sluta slå undan benen för honom. 
Han är fullt medveten om vad han har gjort
 och han får tillräckligt med bestraffning så det räcker till ändå. 

Jag läste Runar Sörgards inlägg på Facebook idag
och jag måste hålla med Runar där. 
Jag tillhör den grupp som inte ens skulle tänka tanken att lyfta första stenen 
för att bestraffa någon. 
Inte mot någon över huvud taget!
Försök istället få tag i alla de som verkligen gör sig skyldiga 
till att ha våldtagit och misshandlat alla våra kvinnor i vårt land. 

Sluta hetsjakten! 

Det var precis lika med Martin Timell.
Om han nu fick den möjligheten att stoppa sina händer innanför trosor på den här kvinnan, 
så måste ju kvinnan varit helt tom i huvudet. Varför tillät hon honom att göra det där och då?
Hon kunde helt enkelt bara klappat till honom på plats och sen var det bra med det.
Lika så var det med Lasse Kronèr som hängdes ut och som också visade sig vara oskyldig.
Nu får det banne med räcka med den här hetsjakten.
Vi vuxna kvinnor kan väl säga nej på ett bestämt sätt
 och vi kan väl också slå dem på käften som gör närmanden.
Eller blir vi helt handlingsförlamade då?
Till skillnad mot när jag var barn och blev våldtagen av en känd utländsk man,
 men då visste jag inte bättre. 
Men idag (som vuxen) skulle jag ha slagit och spottat och klöst och fräst, 
på den man som skulle ge sig på mig.
Jag skulle slåss för mitt liv. 
Jag skulle ju då rakt inte ligga helt paralyserad i en badtunna 
och tillåta en karl stoppa händerna innanför mina badbyxor, 
om jag inte själv ville det, 
för att sedan göra en anmälan flera år senare. 







lördag 16 maj 2020

Min frukost idag

Den där när man sitter vid frukostbordet och maken säger plötsligt:
- Oh vad fin du är i håret och har du målat dig idag?
Frågan är om det bara är en kärleksförklaring eller om det ligger något annat lurt bakom det hela tro. 
Han kanske bara vill åt min kropp... (jag fortsätter fundera ett tag)
Och slutligen kommer jag fram till att:
Jag personligen föredrar att känna mig älskad!
Jag ÄR älskad!