Vad är sommaren för dig?

När jag var barn hyste jag en hatkärlek till sommaren..

Sommaren var njutbar på alla sätt och vis när solen sken på himlen och jag sprang omkring som en liten flicka barfota i gräset och fullkomligt njöt av vad sommaren hade att erbjuda..

Alla vackra blommor som växte runt omkring, var som en paradis för en liten Sthlms-flicka som hamnade på ett så kallat "sommarhem" för Stockholmsbarnen som behövde komma ut på landet.

Jag hamnade i Älgå, strax utanför Arvika i Värmland och det var rena paradiset för mig som kom från Södermalm i Sthlm.

Utanför köksfönstret bestod av en otroligt vacker blomsteräng med blåklint och prästkragar..

Jag älskade att gå omkring och små sjunga för mig själv och jag pratade med alla blommor och djur.

Hörde jag en fågel så försökte jag härma den och som oftast fick jag svar tillbaka...

Men tvestjärtar var något som jag var oerhört rädd för.. Dom kändes obehagliga och historier som att dom kunde krypa in i öronen och bygga bo gjorde mig ännu mer skrämd av dessa små varelser..



När jag vaknade på morgnarna gick jag på bara fötter ut för att samla upp alla tvestjärtar som hade gömt sig i pionblommorna på natten... Om man slog lite lätt på blommorna så ramlade dom lätt i en hink. Men konstigt nog så höll man på med dom, trots att man var hysteriskt rädd för dom...

Jag hade ju istället kunnat låta bli dom och låta dom vara ifred, men nej då...

Lite spänning ville man ändå ha...för det hör ju ändå sommaren till....