Mina barn har börjat undra,
om de aldrig skall få njuta av sitt arv.
Kanske``mannen med sin lie``glömt att jag är nittionie
eller också har han missat mig av slarv.
Från kommunen kom en folder,där man frågar om min ålder
och vill veta hur jag tillbringar min dag.
Man vill få mej att berätta, vilken hjälp som är den rätta.
De tror säkert att gammal man är svag.
Och visst glöms en massa fakta, och jag rör mig ganska sakta
Men i sinnet är jag fortfarande ung.
Ännu gillar jag att dansa och kring sköna damer svansa.
Det är bara synd att kroppen känns så tung.
Sedan ringer telefonen, när jag svarar är det sonen,
som beklagar att han ej kan komma hit.
Kanske tycker han det räcker med att hemsjukvården täcker
Mitt behov utav vänskaplig visit.
Men de skriker i mitt öra, de tror inte jag kan höra.
Man behandlar mig, som om jag vore ett barn.
De tror gamla blivit efter och kan behöva terapeuter
som kan lära oss brodera med ett garn.
Men jag tog en kurs i data,där jag träffade Beata
Vi skall gifta oss på lördag klockan tre.
Vi är skinntorra och magra ,men vi hoppas på Viagra,
så att bröllopsnatten blir en succe.´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar..