Efter min stroke så har jag blivit mer uppmärksam....

Jag kanske är tjatig nu när jag åter igen tar upp det här med stroke...

Men jag har blivit oerhört uppmärksam på allt runt omkring mig nu.

Eftersom jag tidigare haft en hjärtinfarkt så vill man ju ändå försöka att "hänga med" ett tag till.

Jag läser i broscher och jag blir då ännu mer vaksam och aktsam ....

citat ur en broschyr från Hjärt & Lungfonden som heter: Kolesterol En temskrift om blodfetter.

Tidigare hjärtinfarkt

Har man haft hjärtinfarkt är risken för återfall hög. Var femte som drabbas av hjärtinfarkt eller stroke kommer tillbaka till sjukhuset eller avlider inom ett år, som följd av ett återfall..

Att hålla kolesterolvärdena nere med medicinering och förändringar av livsstilen är nödvändigt.

När man behandlar patiente r med tidigare hjärtinfarkt vill man hålla kolesterolvärdena lägre än vad de etablerade gränsvärdena anger.

slut citat...

Jag kan då bara gå till mig själv..

Jag har fått förmaningar och alltid fått höra att jag bör äta än det ena och än det andra.

Men tror du att jag någonsin har tagit till mig detta?

Nej....

Jag ville minsann stoppa i mig det som jag själv ville, för nu ansåg jag mig vara tillräckligt mogen att kunna ta ansvar över mitt eget liv och leverne.. Men kunde jag det ?

Nej...

Så nu med facit i handen så kan jag bara säga en enda sak: Ta till er allt vad folk försöker få dig att förstå!

Det är inte alls av elakhet som man vill försöka få bort våra överflödiga kilon runt våra magar.

Är man dessutom rökare eller nyttjar alkohol eller om man har högt blodtryck så hjälper det ju till att försämra chanserna till att bli drabbad av antingen hjärtinfarkt eller stroke, eller som jag bli drabbad av bägge..

Nu är jag varken rökare eller dricker alkohol så jag trodde mig ligga väldigt bra till, men så var det alltså inte.

Mitt enda problem var BUKFETMA och högt blodtryck!

Jag åt en massa godis, chips, läsk, kaffebröd, ja precis ALLT som man egentligen INTE ska äta.

Men jag tyckte väl att jag förtjänade att stoppa i mig något gott efter att jag hade gjort något ansträngande..

Vilket naturligtvis var ett helt sjukt beteende!

Jag som är liten till växten, jag är bara 162 cm och allt som jag bara stoppade i mig, så stannade vågen på 99 kg men då fick jag också på köpet först hjärtinfarkt för två år sedan och sedan i augusti fick jag en stroke. Och så säger många: nämen oh du som är så ung, kan väl inte få både hjärtinfarkt och stroke..

Nähä? och varför inte?

Så som jag har slarvat med min kost och fördärvat min kondition till den milda grad så kan man väl mer eller mindre säga att jag faktiskt har misshandlat mig själv under en massa år..

Jag vill ju inte misshandla någon annan, men jag misshandlar mig själv,

och det gör jag och detta med helt öppna ögon!

Visst är det märkligt?

Och vad skulle jag egentligen ha gjort för två år sedan? när jag då fick en "varning" i form av en hjärtinfarkt:

Det hade väl varit mest naturligaste att jag då skulle ha lagt om helt min livsföring och tänka mig för..

Men gjorde jag det?

Nej.

Varför kan man ju fråga sig.....

Jag personligen tror att jag på något sätt tröstade mig själv genom att äta en massa onyttigt,

fast idag låter det väldigt konstigt i mina öron.

Jag "unnade" mig att äta fel, fast jag visste så väl att det var fel av mig att äta det som jag stoppade i mig.

Idag kan jag fundera på varför man fungerar så.....

Jag borde väl ha fått en rejäl smäll på fingrarna så fort jag stoppade i mig något onyttigt.

Och idag skulle jag vilja göra detsamma på folk som jag ser i min omgivning

som gör precis lika som jag själv gjort under en massa år.

Men jag gör ingenting! Varför?

Jo för jag vet hur det känns att få pekpinnar på sig! Och jag vill inte ge någon annan pekpinnar!

Nähä?

Så jag vill hellre se mina anhöriga drabbas av hjärtinfarkt, stroke eller andra sjukdomar?

Jag står där bara bredvid och tittar på!

VAD GÖR MAN DÅ?

när man vill att andra verkligen ska förstå hur farligt det är att inte tänka sig för...

Jag vet fortfarande idag inte vad jag ska göra med andra runt omkring mig för att dom ska förstå hur livsviktigt det är med att man rör sig och motionerar och att man äter rätt.

Jag som både har haft högt blodtryck, bukfetma, stressad, tänker numera för varje dag vad jag gör och vad jag stoppar i mig. Det måste jag göra om jag vill fortsätta leva.

Men varför kan jag inte påverka andra att göra detsamma?

Det enda jag kan göra idag är att jag plockar INTE fram något kaffebröd till eftermiddagsfikat.

Inte ens om självaste kungen skulle komma på besök!

Skålar med nötter och frukter står alltid framme på bordet numera.

Det gäller att förändra sin livsstil och det innebär absolut inte en massa besvär eller uppoffringar.

Varför inte bjuda på en god hård smörgås med något gott pålägg på?

Och varför måste man alltid bjuda på kaffe så fort det kommer någon på besök?

Har ni provat att servera en nyttig fruktdrink som ni själva har gjort?

Det gäller bara att försöka förändra lite av det "gamla invanda" och att man gör det utan några krussiduller.

Har ni tänkt på vad vi gör så fort det kommer besök?

Jo vi letar frenetiskt efter något "fika-bröd" och sen sätter vi på kaffet..

Vi plockar fram sju sorters kakor och ställer fram sockerskålen på bordet och sen så börjar FIKAT...

Det bara blir så..... man gör det utav ren vana.

Istället så kan man ju plocka fram lite frukter och lite nötter och servera ett glas juice.

Varför gör vi inte det?

Det jag märker idag är när jag kommer hem till folk så börjar dom plocka fram fika-brödet och jag säger att det behöver dom inte göra för mig skull... För egentligen så vet jag ju att dom själva egentligen inte heller vill ha något fika bröd, för dom själva behöver ju också få bort lite av sin egen bukfetma.. Men envist plockar man fram fika-brödet som om det vore något MÅSTE... sen när jag envisas med att ändå INTE ta något av fika-brödet så blir man helt förtvivlad över att jag inte får i mig något till kaffet.. Det händer då ibland att jag kan säga att jag kan ta en hård brödbit bara eller en skorpa om dom har hemma.. Javisst säger man och sen börjar man plocka fram en massa pålägg och tillbehör som fyller upp hela köksbordet. Jag som enbart ville ha en hård brödbit till fikat utan någonting på, sitter där nu med en massa överflödiga tillbehör och åter igen blir jag tillsagd att ta av det framdukade..

Visst är vi konstiga?

När vi egentligen allihop borde tänka på vad vi stoppar i oss, så plockar vi istället fram en massa onyttiga saker på våra bord och säger till våra gäster att äta.

Har ni tänkt på vad som finns om ni vill ta en fika ute på ett kafè?

Sötsaker och åter sötsaker..

Jag tycker det är jätte trevligt att ta en fika någonstans men överallt så serveras det för det mesta enbart sötsaker i form av bullar, kakor, och en massa annat och allt är sött .....

En smörgås då? Jo visst finns det smörgåsar men då är det ofta med en massa kladd och klet på som åter igen gör att jag inte ens orkar titta på de smörgåsar som ligger som små färg-glada bakelser i disken.

Det finns alltså inte några alternativ på ett kafè heller.. i alla fall inte de jag har besökt.

Så jag kommer väl förmodligen börja med att helt enkelt ta med mig en hård brödbit i väskan som jag kan ta till mitt fika om jag besöker något kafè eller om jag gör ett besök hos vänner och bekanta.

Det får bli så!

För jag kan ju inte heller påverka mina vänner att dom ska låta bli att stoppa i sig fel saker.....

För jag vill väl att dom ska bli små "fetknoppar" och få hjärtinfarkt och stroke och gud vet vad..

Eller?