Jag såg film igår kväll som var det värsta jag har någonsin har sett.......

The Stoning of Soraya M

Jag mådde illa när jag såg den här filmen.

Jag blev väldigt berörd och samtidigt upprörd och nästan gripen av tårar

men samtidigt växte ett hat inombords när jag såg denna film.

Det var med mycket upprörda känslor som jag till slut orkade genomlida och se hela filmen.

Men jag råder ändå alla att se filmen

och jag kan bara säga att skulle den person som ser den här filmen inte bli berörd eller upprörd är i så fall lika känslokall och hård som sten och kall som ett isflak..

Törs du se den?

Så gör det, men räkna med att du kanske blir både ledsen och förbaskat..

Men se den helst i sällskap med någon så du kan ventilera dig efteråt,

för det behöver man verkligen.......

Ett arrangerat äktenskap i en avlägsen iransk by slutar i tragedi.

Soraya M är den sanna historien om en oskyldig kvinna som stenas till döds -

och vittnet som vägrar hålla tyst om händelsen.

Året är 1986 och den franske journalisten Freidoune Sahebjam är på reportageresa i Iran när han får motorstopp nära en bergsby. När han gjort upp med en mekaniker om att laga bilen kommer en kvinna, Zahra, fram och säger att hon har något viktigt att berätta.

Några äldre män försöker stoppa henne från att prata men så småningom kommer han till hennes hus och Zahra ber honom starta bandspelaren så hon kan berätta om systerdottern Sorayas tragiska öde.

De äldsta männen i byn hållit råd dömdes den oskyldiga Soraya till döden genom stening och ingen,

förutom kvinnorna, i byn stod upp för hennes rättigheter. som vill gifta om sig med en fjortonårig flicka från stan. Efter att Soraya som fött sin man Ali fyra barn stod helt plötsligt anklagad för otrohet genom en komplott från Ali

Freidoune lyckades smuggla med sig bandet ut ur byn och skrev den omtalade boken som ligger till grund för Curys Nowrastehs starka och gripande film.
Det är ett lågmält berättat drama och de två kvinnliga skådespelarna Shohreh Aghdashloo som Zahra och Mozhan Marnó som Soraya fullständigt lyser i sina roller.

Männen känns stundtals något endimensionella och demoniska men är ändå obehagligt trovärdiga när de upphetsat skriker om att sharialagen måste följas. Verklighetsuppfattningen byggs på genom att vi får veta Alis och Mullahs bakgrund som sträcker sig tillbaks till Shahens dagar och det manliga förtrycket har genomsyrat den iranska samhällsstrukturen i alla tider.

Det är spännande att ta del av kvinnornas liv bakom slöjorna och eftersom vi känner sådan sympati för dem i allmänhet och Soraya i synnerhet så blir hennes orättfärdiga dödsstraff så oerhört plågsamt att bevittna. Det är med en klump i halsen som jag tar del av den barbariska handlingen och någonstans känns det rätt att få bilder till det som vi annars bara läser och hör sker i en annan del av världen.

Sorayas smärtsamma verklighet blir min och jag fäller tårar och skäms för att jag hör till samma släkte som de som kastar sten på en bakbunden kvinna nergrävd i marken. Soraya M. är en viktig och nödvändig film vars budskap det inte går att värja sig mot.

Källa: resencerat av Ronny Svensson Filmblogg