¤ Redan från början handlade det om ett kontroversiellt förslag. Det nya direktivet rörande mammaledighet. Ja, mammaledighet. Inte föräldraledighet. För inom EU har barn bara en förälder och det är mamman.
Vad parlamentet röstade ja till i veckan är en politisk konstruktion där man stärker rätten till ledighet genom att ytterligare försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
För oavsett vad som påstås kommer detta bli resultatet. Får EU bestämma kommer varje arbetsgivare som möter en kvinna i fertil ålder veta att hon genom lag är frånvarande arbetskraft.
Det handlar om en tvingande lagstiftning som innebär att den kvinna som blir mor enligt lag är skyldig att stanna hemma sex veckor efter förlossning. Detta tvång omfattar endast kvinnan. Inte mannen. Män får rätt till två veckor. Om man vill. I den del som handlar om EU:s fäder är hemmavaron med sitt eget barn nämligen frivillig. Vilket innebär att EU vill instifta en lag som gör kvinnor än mer ofria och än mer icke önskvärda på arbetsmarknaden.
Konsekvenserna är inte svåra att förutspå. I många länder med starkt patriarkal samhällstruktur, med liten eller ingen rätt till föräldraledighet och begränsad tillgång till barnomsorg, kan nu skönjas en sjunkande nativitet. Så är fallet i bland annat Spanien.
För när kvinnor tvingas välja mellan att yrkesarbete och bilda familj väljer allt fler att satsa på yrkeslivet istället.
För samhällsutvecklingen är valet att inte bilda familj negativt. Men den demografiska utvecklingen är inte heller konstant. Att vi föder färre barn är en i många delar en naturlig utveckling som det inte finns någon som helst anledning att försöka motverka genom politiska beslut.
Men om ambitionen från politiskt håll inom Europa trots det är att vända den demografiska utvecklingen som innebär att allt färre skall försörja allt fler är det knappast intelligent att genom lagstiftning skapa ytterligare ett skäl till att inte skaffa några barn över huvud taget. Vilket förslaget om obligatorisk hemmavaro för kvinnor efter barnafödande är.
Förslaget rörande mammaledighet är ett uselt förslag som i grunden är befäst med ett tankefel eftersom man vill stärka rätten till mammaledighet genom att försvaga kvinnans ställning på arbetsmarknaden ytterligare. Därför kan den inte heller sägas vara ett steg i rätt riktning ens i de länder där det inte finns någon rätt till föräldraledighet eller där arbetsgivaren är ålagd att betala för eventuell föräldraledighet.
Det är inte ett framsteg att institutionalisera och lagstadga bristen på jämställdhet. Det är inte ett framsteg att skapa ytterligare ett skäl till att inte skaffa barn. Och det går inte att stärka kvinnors rättigheter och ställning på arbetsmarknaden genom att i lag peka ut dem som huvudansvariga för barn och familj.
Hoppet står nu till vår regering. För än är frågan inte avgjord. Sverige måste ta strid för jämställdheten och ett modernt föräldraskap med två jämbördiga föräldrar.
Mammaledighetsdirektivet är inte ett framsteg. Det handlar inte om lagstiftning som kommer stärka kvinnans position på den europeiska arbetsmarknaden.
Vad det handlar om är en skrivbordsprodukt med avstamp i brist på jämställdhet och uråldriga patriarkala strukturer som placerat kvinnan i hemmet och mannen på arbetsmarknaden.
Alldeles oavsett vad intentionerna med direktivet sägs vara.
Jenny Wennberg
Ledarskrib Arbetarbladet (S)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar..