Operation klar, hemkommen

En dag på sjukhuset

Jag satte mig i väntrummet 9.30 efter att ha fått bytt om till sjukhuskläder.

Sexiga långa vita strumpor som hela tiden glider ner när man går och på dessa ett par blåa platspåsar på fötterna och en blå plastpåse på huvudet.

Iklädd i endast en ur-tväddad vit frottèmorgonrock som helt har tappat formen.

Jag sätter mig och tittar på tvn när en sköterska kommer med en filt och lägger snällt kring mina ben. Det kändes som ett kylskåp, där man satt.

Att det var ruggigt och kallt det visste sköterskan om, så hon ville bara snäll. Gulligt....

Tiden går och går och jag har inte ätit något sedan igår och magen börjar kurra.

Förmodligen så hörs det igenom hela rummet, efter ett tag kommer en sköterska med dropp så jag får i mig nånting. Hon lägger även in en nål i armen och ger mig värktabletter samt piller för illamående.

Läkaren kommer och vill prata om själva operationen och det går väldigt fort att gå igenom.

Fast jag har lite svårigheter att urskilja vad hon säger, hon bryter förmodligen på Tyska, men efter en stund kommer jag underfund med vad hon försökt sagt mig.

Jag somnar framför tvn och plötsligt kommer en man och en kvinna hämtar mig, jag ska nu till operationsalen. Jag blir lagd på en brits och som vanligt får dom hämta en litet större blodtrycksmanchett eftersom jag har en hel del gällivare-häng på överarmarna.

Jag skulle önska att dom kunde ta bort det medan jag sover också..

Jag är bara trött, oerhört trött.

- Nu sprutar jag in ......... och du kan nu andas in lite gas ........... och så tänker du på något trivsamt.................. hör jag en sköterska säga till mig.

BORTA

Jag är helt borta!

Just den stunden är helt otrolig..

Man hinner inte komma på något trevligt att tänka på utan bara försvinner.

Försvinner bort från allt.

Precis så skulle jag vilja somna in när den dagen kommer då jag ska dö.

Vilken underbar insomning.

Vaknar upp på uppvakningen och jag får ett glas vatten eftersom munnen känns torr.

Jag känner mig oerhört pigg och jag vill upp och klä på mig.

Jag får först en smörgås och en kopp thè som smakar gudomligt gott.

Jag klär mig och går ut och sätter mig och väntar på min skjuts utanför sjukhuset.

Efter en dag som denna ska förmodligen förändra mitt liv och leverne.

Jag har fått förhållningar att jag inte ska lyfta något och bara vila.

Jag kommer att få komma tillbaka för att göra ytterligare operation och jag hoppas det blir mycket snart, så att allt är ur världen.

Nånting har hittats som växer i min livmoder och jag kan inte vara gravid eftersom jag är steriliserad sedan många år tillbaka. Men det är ändå något som växer i min kropp? Man vill därför ta bort min livmoder med fara för cancer och jag känner mig inte orolig längre, för nu har dom ju hittat något och nu kan man ju sätta igång och göra någonting åt saken. Det jag varit med om idag var bara början till allting. Så en resa genom sjukhusets salar kommer jag snart åter igen att få uppleva. Åter igen kommer jag att få somna in så där skönt och avslappnande..

Och då hoppas jag att dom fått bort det som växer i min kropp.

Vem vet, kanske det är en liten gremlins som växer..

Åter igen framför tvn och där satt jag och somnade.