Eftersom våra kulturer skiljer sig åt kan det av naturliga skäl lätt uppstå en hel del missförstånd, men vi har också fått lära oss lite nymodigheter av de människor som kommit utifrån. Inte minst i vår matlagning.
Ibland kan vi tycka att deras seder är lite konstiga vilket får till följd att vi har svårt att förlika oss med dem. Naturligtvis kan invandrarna och turisterna i sin tur känna likadant för våra seder och bruk. Att göra sig lustig på andras bekostnad kan både roa och förarga.
I en gammal sparad artikel hittade Christina Grafström en artikel om den här historien:
Den handlar om en afrikan som vid hemkomsten till sitt eget land berättade sina upplevelser från Sverige för sina vänner. Han tyckte Sverige var ett exotiskt land.
Afrikanen hade kommit fram till att människorna i Sverige älskar djur över allt annat och att de i vissa fall tog mer han dom djuren än de gamla och orkeslösa.
När våren äntligen kom och solen började värma landet smyckade Svenskarna sina hem med hönsfjädrar och små kycklingar. De åt kopiösa mängder av ägg och sedan klädde barnen ut sig till gamla tanter. Senare på året, när solen som alla älskar, står som högst, klär de en jättehög påle som liknar ett kors med blommor och blad. När detta är klart dansar de runt pålen och sjunger hyllningssånger. Konstigast av allt var när människorna sjöng en sång och samtidigt härmade grodornas rörelse och ljud. Stor som liten hoppade omkring och sjöng kvack, kvack, kvack.
När så hösten kom blev kvällarna allt mörkare och då samlades människorna hemma hos varandra kring tända ljus. Vid en av festerna hade de färggranna haklappar hängande kring halsen och roliga spetsiga pappersmössor på huvudet. Festbordet var dukat med små dyra skaldjur och sedan drack de starka drycker till.
en annan förskräcklig händelse som han var med om var när folket åt små fiskar ur konservburkar. Det luktade så illa att han knappt kunde andas när dessa öppnades, men svenskarna tycktes uppskatta både lukten och fisken. De sjöng, skrattade och var glada. Under hela kvällen försökte han på alla sätt förtränga den hemska lukten. De sade till och med att den där maträtten var en riktig delikatess.
Det allra värsta hände ändå under den mörkaste perioden av året. Solen visade sig knappt under hela dagen. En tidig morgon öppnades hans dörr och en ängd kvinnor i vita klänningar kom in. En av dessa hade en krona av ljus i håret och de andra höll ljus i händerna, förutom en som bar på en bricka med "katter" som de sa. Han upplevde det som en slags offerfest. Kvinnorna sjöng om hästar och talade om katter och sedan försvann de utan att göra någonting! Ett tag trodde han att han dött och kommit till Nirvana.
I Sverige hade han mycket sällan hört talas om någon Gud, men han fick i alla fall vara med om den stora grisfesten. De anrättade köttet på många olika sätt och när de på första dagens afton hade ätit, kom deras Gud. Ja, de sa förstås inte det, men han förstod nog. Det fanns vissa likheter med medicinmännen. Mannen som kom hade en mask för ansiktet och underliga kläder, dessutom delade han ut dyrbara gåvor till människorna och då blev de så glada och lyckliga. De ropade God Jul, God Jul åt varandra. Ja folket i Sverige är lite underliga. För afrikanen blev upplevelsen i Sverige ett exotisk minne.
Visst driver artikeln med oss svenskar, men jag tyckte faktiskt att den var lite rolig. Det är ju av olikheterna som vi lär oss av varandra. Våra resor till främmande länder gör kanske att vi i framtiden kommer att förstå varandra bättre och tar det annorlunda för vad det är.
Christina Grafström/Kv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar..