Midommarnatt

Midsommarnatt

Så ofta målat, aldrig återgivet!

Ej natt, ej dag, ej stjärnor, sol och måne,

och dock ett landskap i förklarat ljus.

I söder himlen klar, i norr en molnvägg.

En höjd, en slätt, en flod, en kyrkas torn,

en gård, en lada och en häst på bete,

allt ensligt, enkelt, vanligt - varför ej?

Det obeskrivliga, som flyr för penseln,

är dagens krona över nattens panna.

Allt vilar, strålar, Vadan kommer ljuset?

Dess källa flödar och kan icke skönjas.

Det kommer ej från höjden, ej från dalen,

det lyser överallt. Det är ursprungligt,

i luften, slätten, floden, byggnaden;

det går från föremålen själva ut,

det är vart skapat tings fördolda själ,

som andas ut i nordens sommarnatt

sin gömda längtan och sitt tysta hopp.

Gå, mästare, som väljer dina dagrar

och omsorgsfullt fördelar skuggans mått,

gå, giv oss, om du kan, naturens själ,

en dagklar natt, ett landskap utan skuggan!

Skrivet av:

Zacharias Topelius

(1818-98)

Han föddes på Kuddnäs gård i Nykarleby, Finland, avled på Björkudden i Sibbo och blev begraven på Sandudds begravningsplats i Helsingfors. Topelius var en finlandssvensk författare, tidningsman och historiker. Veckans aktuella text är ur hans "Sånger" från 1884, där den återfinns under rubriken "Motiv- landskap".