Kommissarie Späck

Kommissarie Mårten Späck har kallats till en brottsplats där en kropp hittats genomborrade med knivar, gafflar, skedar och en högaffel. Till allas förvåning drar Kommissarie Späck slutsatsen att det rör sig om ett självmord. Späck ser kopplingar till andra självmord och konstaterar att kåren fått en galen serie självmördare på halsen. Han kommer snart på andra tankar när hans råbarkade kollega Grünvald Karlsson hittar andra spår – något som leder till något större än vad dekunnat ana. En ny kollega, superpolisen Irene Snusk kopplas inpå fallet. Tillsammans ska trion lösa ett av de viktigaste fallen i svensk kriminal historia.

Min uppfattning om filmen:

Jag satte mig i biografstolen i hopp om att jag nu skulle få mig ett gott skratt. Det fick jag visserligen men kanske inte så mycket som jag hade trott. Jag kanske inte har någon humor, vad vet jag. Men i mitt tycke så var filmen lite "tom" på något sätt och som sagt: jag hade inte så värst roligt under filmens gång och från mina övriga bänk-kamrater i hela biosalongen hördes inte heller några större skrattsalvor. Så jag var nog inte ensam om att tycka att filmen var: så där.