TACK Elin Lundgren (S) för dina ord idag

En helt otrolig artikel som är skriven

Elin Lundgren (S) Lärare, Gävle/Norrala

som jag läste idag i vår landsortstidning som jag vill att ni alla ska få läsa här....

TACK ELIN för dina ord, jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

Jag har här skrivit av Elin Lundgrens artikel:

Första advent, men på vems villkor?

Första advent har passerat.

Några glada hushåll kunde som vanligt inte hålla sig, utan har hängt upp ljusgirlander, stjärnor och ordnat med utegranarna innan den stora dagen. Advent är väntans tid, fick jag lära mig på kyrkans barntimme, och det ska synas. Ingen är sugen på att spara el nu.

Den sittande regeringen har med gemensamma krafter sett till att splittra klyftorna mellan Sveriges familjer inför julen. De som har jobb har fått ännu mer pengar att bränna på sill, pastejer och kulörta kulor. De kan slå in ännu dyrare och finare klappar än tidigare. Det kan ses som fint, att ha gjort det ännu bättre för dem som hade det bra från början. Ett fjäsk för de röststarka.

Men de tär inte gratis. Skattesänkningar måste finansieras.

Det har regering bland annat gjort genom att försämra för sjuka och arbetslösa.

Hundratusentals människor som på riktigt får nöja sig med att fönstershoppa inför julen.

Är man vuxen må det vara hänt, men även arbetslöa och sjuka har barn, och julen är barnens högtid. Det kommer att vara så tydligt i jul vilken samhällsklass man tillhör, en klass som har råd, eller en som inte har råd. Är det någon idè att skriva en önskelista? Kan man förvänta sig ens en Aladdinask?

Eller ska man vara glad över att risgrynsgröt är billigt och kan kallas tomtegröt över julen? Barnens villkor är olika. På kyrkans barntimme fick jag också lära mig att man ska dela med sig till andra. Det finns många historier i Bibeln som handlar om det. Bibeln är på intet sätt en ledstjärna, för det står mycket skit däri också. Men just här har Bibeln en stora poäng. Jag har ett välbetalt arbete. Jag är knappast dne som behöver mer pengar. Trots det är det vad jag ska få när inkomstskattens sänks ännu mer nästa år. Skattepengarna ska finansiera vår gemensamma välfärd. Skolorna, sjukvård, omsorgen av äldre. Och jag behöver inte köpa fler nagellack eller annat småkrafs jag kan plocka på mig i överflöd om jag vill. Jag vill att människor ska må bra, jag vill att skolorna ska vara fina och människor ska känna trygghet. Jag tror inte att vi tycker att skolorna är perfekta, att sjukvården är optimal. Därför ska vi inte sänka skatterna mer. Tänka sig att Krisdemokraterna, kristen grundsyn inte slåss mer för en ekonomisk fördelningspolitik. Att Moderaterna driver det här så hårt de bara kan är precis vad de lovade att göra. Det är ingen grej, men att de andra partierna går med på att splittra människorna så grovt är horribelt. För på vems bekostnad? Alla de barn som vet att det inte är någon idè att önska drömklappen i år för det finns inga pengar till det. Det är hyran och maten och sedan är pengarna borta. I bästa fall inte på minus. får man våga sig på att tro att desperata föräldrar kommer att välja sms-lån i jul för att tända stjärnorna i sina barns ögon? Och på sikt ännu mer försämra den ekonomi som regeringen medvetet trasat sönder. Snyggt av Moderaterna att bädda för inkasso... Glöm inte det bland de fina ljus-slingorna.

Må knäcken få en liten lätt bismak av andras fattigdom för alla moderater.

Skrivet av ELIN LUNDGREN (S)

Lärare, Gävle/Norrala

ÅTER IGEN TACK Elin för dina ord.

Det är precis så här som jag själv känner inför julen och jag tänker på alla dessa barn som helt ofrivilligt är i just den här situationen. Barnen kan inte rå för att deras föräldrar är tex. arbetslösa arbetssökande, sjukskrivna, sjukpensionärer m.m. Barnen kan inte rå för att julen kommer kanske att kännas rent bedrövlig för många av våra barn i samhället. Det är allt för många som kommer att må dåligt över att den här julen är snart i antågande.

Min enda önskan på min önskelista i år är att: de som alltid har haft det helt smärtfritt och problemfritt i sina liv ska få vara med om en enda julafton tillsammans med sina egna och andras små barn men då under precis samma förhållanden som många av våra "normala" Svenska familjer har det idag. Kanske, jag säger bara kanske då som först så vaknar folket upp och kanske, jag säger åter igen kanske, gör det Svenska folket en insats till våra egna käraste vi har:

Barnen.