Myrornas julafton

Det lackade mot jul. Mor Myra visste inte hur den här julen skulle bli. Pappa Myra hade de inte sett till på flera veckor, kanske hade någon trampat på honom, eller också låg han gömd någonstans. Man måste vara vldigt försiktig och se sig noga för, farorna fanns där man minst anade det.
Hela hösten hade mor knåpat med klänningar till flickorna, och stickat jumprar till pojkarna., några köpta saker hade hon inte råd med. Men då tröstade hon sig med att julen firades inte för klapparnas skull, utan för Jesu födelse. Men säga det till barnen är ju inte det lättaste.
I stacken bredvid var det ett fastligt ståhej. Där pyntades det i varje vrå. Ute hängdes lampor i träden. Men så tänkte mor Myra, inte ska barnen behöva lida för att mitt humör inte är på topp. Hon satte igång och pyntade, och för varje sak som kom upp blev hon gladare och gladare. Hon sjöng julsånger och barnen sjöng med.
"Det här är lika roligt som julafton" sa de, "fast då kommer tomten förstås".
Det var som om det vred till i magen när hon h örde vad barnen sa. " Jag måste tala om att det inte kommer någon tomte i år, men jag väntar väl någon dag innan jag säger någonting, det är ju två dagar kvar".
Men dagarna har väl aldrig gått så fort som nu, för vips var det julaftons morgon. Hon hade slagit in julklapparna, barnen var finklädda. Bordet var dukat med all mat som hör julen till.
Ännu hade hon inte htalat om för barnen att det inte blir någon tomte i år. De satt lugnt och stilla och åt, barnen mumsade på köttbullar som var det bästa de visste. Så hördes det som om någon försökte att ta sig ner i stacken. Mor blev rädd, tänk om det är en tjuv?
"Nej, skrek barnen, "det är säkert tomten som kommer". Sedan satte de sig ner och var alldeles tysta.
Så öppnades dörren mycket sakta och en säck slängdes in. Vad ska detta betyda. Så hördes en röst som sa:
"Finns det några snälla barn här?" och en tomte syntes i dörren. Nu blev det ett liv, alla skrek i munnen på varandra. "Det är ju pappa som har kommit hem, och klädd till tomte är du. Vilken härlig överraskning, det här var den bästa julklapp vi kunde få!
Mor Myra satte sig på en stol och grät glädjetrårar, dels för att mannen had ekommit hem, men mest för att barnen hade fått en sådan härlig julafton.
Julklapparna blev fler än de väntat sig. När allt papper var undanstoppat och barnen hade lekt färdigt, gick de de alla i säng. Snart var det tyst i stacken juldagsmorgonen närmade sig.
Alla var trötta efter gårdagens upplevelse, de sov lugnt vidare. Julesnö föll över stacken, och stjärnona blinkade hemlighetsfullt. // Nancy Dahlin