En oförglömig natt i natt

Mina nätter blir allt mer och mer i vaket tillstånd och dom blir allt längre och min sömn fodrar allt mindre och mindre. Fem timmars sömn är fullt tillräckligt för att jag ska må bra.
Skulle jag råka sova fler timmar så skulle jag vakna med huvudvärk och det känns som om jag skulle ha festat och fått baksmälla, trots att kvällen innan inte har inneburit mer än vatten i dricksglaset.
När jag var yngre krävde min kropp betydligt mycket mer sömn och jag kunde till och med sova dygnet runt ibland.
Det måste vara något med min ålder som gör att jag nu inte har behov av så många timmars sömn. Jag känner mig allt piggare och allt mer motiverad för att dagen ska innehålla så mycket mer nu än när jag var ung.
Kanske är det att jag är rädd att inte hinna med allt som jag vill hinna med innan det är dags att "lämna in".
Efter min hjärtinfarkt i januari så har mitt liv totalt förändrats att jag till och med börjar tänka på min kropp och min hälsa. Vilket jag aldrig tidigare ens brytt mig om.
Så det var nog en liten väckarklocka hos mig. Synd bara att jag måste bli såpass gammal som 56 år innan jag "vaknade upp".