Michelin: Jag kan inte låta bli att tänka på alla de, som inte kan ta vaccinet på grund av olika skäl.

Jag funderar över det som tas upp nu i nyheterna:
Läs genom att klicka HÄR



Det finns de som inte kan ta vaccin.
Ska de inte få krama om sina barnbarn och sina anhöriga? 
För det är så jag tolkar detta. 
Då är ju livet slut, om man inte skulle få krama om sina barnbarn.
Jag skulle i alla fall känna så, för det är ju självklart att alla vill krama om sina barn. (förhoppningsvis) 
Men nu blir det som ett dubbelt straff, för de som är ovaccinerade. 
Jag blir så ledsen över att det har blivit så. 
Idag handlar det bara om vem som har tagit vaccin eller inte. 
Det har blivit liksom två läger: en för och en emot. 

Har du inte tagit vaccin, ja men då får du inte göra si eller så och du får absolut inte krama om dina barnbarn. Det får du bara göra om du har tagit vaccin och även om du skulle ha fått covid-19 efter vaccination. För det finns de som har fått covid efter sitt vaccinintag.
Ska vi kanske alla tatuera in en stämpel på armen, som visar vem som har tagit vaccin eller inte? 
Ska restauranger, affärer, tåg, bussar vara markerade platser där det står: 
för vaccinerade och för ovaccinerade.
Ja, det är lite såna tankar jag har. 

Jag vet många i vårt avlånga land, som bara längtar efter att åter få krama om sina barnbarn. 
Men skulle de av någon anledning nu inte ha tagit vaccin, 
så blir det inget krama utav över huvud taget. 

Så vad tror ni den ovaccinerade personen känner då?
Nu pratar jag enbart om de personer som inte kan ta vaccin pga hälsoskäl eller av andra olika skäl. 
Ska de då ändå ta vaccin, med stor risk att de kanske dör, 
bara för att få möjlighet att få krama om sina barnbarn? 
Jag vet att alla skulle säga: Ja, men vill du dö av corona..... 
Jaha, så då ska man inte följa sin läkare råd om att inte ta vaccinet? 

Ja, det snurrar i huvudet på mig. 
Det här dilemmat finns hos många.
Ska det vara så svårt att få alla att förstå, vad många går igenom just nu. 
Detta är både plågsamt och fruktansvärt att se. 
Jag säger bara: Jävla corona! Ursäkta svordomen. 
Men jag mår så illa av det här, så det är inte riktigt klokt. 
Så, nu har jag gnällt av mig lite. 
Det är inte frågan om jag vill krama om mina barnbarn eller inte.