Visst kan det vara för och nackdelar med att bo på landet, så är det ju.
Jag själv är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm och där var man väldigt anonym.
Man kunde gå i åratal innan man hade någon större kontakt med sina grannar omkring sig.
Man sa helt enkelt bara: Hej till varandra och så gick man vidare och alla skötte sitt och ingen lade sig i vad man gjorde. Ja, det skulle väl i så fall vara OM det skulle ha hänt något i trapphuset eller utanför där man bodde, då började väl folk små prata lite med varandra, men det var inte mer än så.
Det var väl skönt på sätt och vis, men lite tragiskt samtidigt att inte ha någon större konversation, relation med folket runt omkring en.
Så när jag sedan flyttade till Hälsingland
för många herrans år sedan, så blev jag mäkta förvånad över vad folk verkade veta så otroligt mycket om varandra. Jag trodde i min enfald att alla kände alla så väl, så berodde nog på det, tänkte jag.
Ända tills jag förstod att folk visste egentligen ingenting om varandra,
utan det var mer att de gissade och trodde på vad de sa till varandra om andra.
Något som jag brukar kalla för: Skvaller eller "kärringprat".
När man absolut inte vet ett dugg om en person,
så finns det konstigt nog alltid några som vet bättre om en själv, än vad man själv visste om sig själv.
Till en början så vart jag därför lite nyfiken på hur detta fungerar,
så därför satt jag ofta tyst och studerade folk när de samlades vid t.ex. nån tillställning
och fick höra alla dessa rykten om varandra.
Men när jag började försöka reda ut om ryktena var sanna eller inte,
så blev jag mäkta förvånad över att det som oftast bara var rena rama påhittade rykten.
Jag tillhör ju de som gärna vill ha ren fakta
och inte något gårds-skvaller, och jag ifråga satte ofta om ryktena var sanna eller inte.
Jag kom slutligen fram till att
det oftast inte stämde alla de rykten som hade spridit sig som en löpeld.
Folk hade helt enkelt bara en massa uppfattningar och fördomar om varandra och missuppfattade det mesta och samtidigt som folk hade spätt på lite vart eftersom ryktena spreds sig på orten.
Det vill säga: att alla trodde att de visste allt om varandra,
men i själva verket så visste de inte ett dugg om varandra.
De hade absolut ingen uppfattning om vad som sant eller inte,
utan de fortsatte och fortsätter att sprida ryktena vidare
och ju längre ryktena sprider sig desto värre blev ryktena,
som då hade blivit uppförstorade till max.
Varje gång jag hörde eller rättare sagt vad jag än idag hör,
när folk pratar om några andra personer som inte närvarande,
så brukar jag ofta ifråga sätta om det verkligen stämmer överens med verkligheten.
Och oftast så gör det ju inte det!
Folk verkar tro att de känner alla på orten.
Men om sanningen ska fram så finns där som oftast ingen fakta om nånting.
Jag har också märkt att jag kan ju betraktas lite som att vara en obekväm person,
som folk egentligen inte vill ha i sin närhet,
just för att jag kunde/kan ibland ifråga sätta om alla dessa rykten är sanna eller inte.
Jag har nu bott i Hälsingland i många många år
och jag har nu lärt mig att jag ska nog hellre vara tyst och inte kommentera när folk pratar om andra.
Men jag känner mig väldigt illa till mods tillsammans med såna människor,
som inte har något annat för sig än att just prata om andra
och sprida en massa felaktigheter om folk.
Så därför tycker jag att det känns lugnast att hålla sig lite på sin kant
och inte ifråga sätta så mycket, som jag gjorde till en början när jag flyttade hit.
Samtidigt mitt uppe i allt detta, så kan jag inte sluta att fundera över:
Undrar vad folk runt omkring pratar om mig.
Frågan är: Vad har de att berätta för andra om just mig.
Vad är det de vet, som jag själv inte vet om mig själv tro.
Men det är det ju ingen som vågar tala om för mig förstås.
Men jag väldigt nyfiken på vad folk pratar om mig här på orten där jag bor.
Därför skulle jag ibland vilja vara en liten mus
som kunde smyga omkring i deras hem
och få höra vad de pratar om mig och mitt liv och leverne.
Ja, man vet aldrig:
Jag kanske har varit med om en massa saker, som jag själv inte visste om.
Så jag undrar därför ofta:
Har inte folk något annat att prata om än just prata om andra?
Sen finns det ju vissa fördelar med att bo på liten ort
Skulle det hända något med ens barn eller barnbarn eller annat, så får man genast reda på en massa saker, plus lite till då förstås. Men de håller liksom koll på varandra på ett bra sätt, men ibland kan det som sagt skena iväg och bli antingen till något bättre än vad det egentligen är eller till något sämre.
Men det står mig upp till halsen,
när folk plötsligt kan säga att det har de hört den och den säga,
si eller så och då måste det ju vara sant.
Annars är inte Hälsingland ett så dumt ställe att bo på.
Jag har absolut ingenting att klaga på för övrigt.
Mer än allt detta skvaller, förtal och missuppfattningar om det mesta.
Så här vill jag bo och här vill jag dö.
Och jag får hoppas att det inte sprids några konstiga rykten om mig, mer än det som verkligen är sant.
Men jag är den jag är
oavsett alla rykten som sprider sig i stugorna som en löpeld och
jag har då rakt inget att skämmas över och jag har absolut inget att dölja.
