Myror kan avslöja en hel del

Läste i tidningen härom dagen om att myror kan avslöja livslängdens gåta.

Roland Johansson/TT skriver följande:

De lever i enorma samhällen. De har boskap och slavar, de för krig.

Myrorna har många likheter med oss själva. Nu har arvsmassan kartlagts hos två arter. det kan avslöja hur generna styr livslängd och beteenden.

Livslängden hos alla levande varelser brukar, inom vissa ramar,

uppfattas som bestämd för födelsen. Generna bestämmer redan från början hur gamla vi blir.

Men hos myror kan livslängden variera dramatiskt beroende på vilken kast du tillhör.

En drottning kan leva i över tio år, medan en vanlig arbetare sällan blir mer än ett år gammal. Ändå har de båda samma uppsättning gener.

Samma sak gäller för beteendet. Du kan vara en liten arbetare, en stor arbetare, eller en soldat. Alla ser olika ut, är olika stora, och beter sig olika - trots att deras arvsmassa ser likadan ut.

Den nya kartläggningen, som har utförts av forskare i USA, Kina och Danmark,

har haft som mål att lägga grunden för en framtida förståelse av hur det här märkliga

genetiska maskineriet fungerar.

De två arterna som granskats är den floridanska hästmyran (Camponotus floridamus) från södra Nordamerika och den indiska hoppmyran (Harpegnachos saltator) från södra Asien.

Att just dessa arter valdes ut beror på att de skiljer sig kraftigt åt vad gäller beteendet. Hästmyran lever i stora kolonier med två typer av arbetare och en enda drottning

som ingen annan individ i kolonin kan ersätta.

Hoppmyran däremot, lever i små kolonier som kan ersätta drottningen när hon dör.

Forskarna, som publicerar sina rör i tidskriften Science, hoppas att de ska kunna avslöja hur generna ger upphov till skillnader av det här slaget.

Båda arterna har ungefär lika många gener, cirka 18 000. Runt en tredjedel av dessa delas med människor och andra däggdjur. Våra arvsmassor är med andra ord inte helt olika varandra.

Helt uppenbart är att merparten av skillnaderna, åtminstone inom varje art, inte i första hand beror på att generna ser olika ut. I stället hänger en myras utveckling och beteende på hur generna aktiveras, alternativt deaktiveras, beroende på omständigheterna.

Ett slående exempel är vad som händer när drottningen dör hos hoppmyrorna. Då börjar arbetarna, hennes döttrar, att slåss inbördes tills en av dem vunnit och kan ta över rollen som ny drottning. Forskarna fann att produktionen av vissa enzymer gick på högvarv hos alla dessa tronpretendenter. Enzymerna höjer livslängden dramatiskt - ett dramatiskt åskådliggörande av hur en drottning skapas och hur generna kan förvandla en individ till något helt annat än vad den var tidigare. Ett annat exempel är hästmyrornas olika kaster. Stora arbetare har som främsta uppfigt att försvara kolonin, medan de mindre letar föda. Analysen visar att deras hjärnor fungerar olika som ett resultat av olika signalmolekyler som styrs genetiskt.

Liknande skillnader är legio bland myrorna som grupp. Alla myror är sociala men där upphör likheterna. Bland de 12 000 kända arterna finns en förbluffande variation vad gäller den samhälleliga organisationen.

I Sydamerika finns arter vars kolonier inte överstiger fyra individer, allt medan de fruktade vandringsmyrorna i Afrika lever som nomader i jättelika armèer med miljoner soldater.

Bland vissa arter kan arbetarna skilja sig åt enormt i storlek. Hos den indiska plundrarmyran (Pheidologeton dversus) väger de största arbetarna 500 gånger mer än de minsta.

En hel grupp av de sistnämnda kan sitta på huvudet på en sina större systrar.

Även när arbetarna är av samma storlek kan de ofta ha olika arbetsuppgifter. Hos de sydamerikanska bladskärarmyrorna förpassas vissa individer av okänd anledning ner till de stora avfallshålor där kolonin slänger allt som kan sprida sjukdomar i samhället - inklusive kropparna av sina egna döda.

Där får de leva resten av sina liv och hantera avfall och ruttnande kroppar. En kombination av latrin - och dödgrävartjänst, med andra ord.

Jag upphör aldrig att bli förvånad över våra små liv....