Kallelse till Stödföreningen Stoppa Hemlöshetens årsmöte
Dag: Söndag 23 maj. Tid: 16.30.
Plats: Maria Magdalenas församlingssal, Ragvaldsgatan 10 på Södermalm i Stockholm.
På dagordningen: sedvanliga årsmötesförhandlingar.
Varmt välkommen!
David Rutström Ordförande
Jag får på min Facebook en kallelse till stödföreningen
Stoppa Hemlöshetens årsmöte.
Men jag kan inte låta bli att fundera på vad dom gör på sina möten mer än att sitta och klubba för vem som ska vara ordförande och vem som är kassör och sedan surpla i sig sitt fika m.m.
Det måste till något radikalt nu när det gäller alla våra hemlösa som faktiskt finns i vårt avlånga land, vare sig man vill erkänna det eller inte.
Något måste hända och det NU.....
Jag är inte helt bakom flötet så att jag inte förstår att det är förmodligen många som anser att dom hemlösa får skylla sig själv men faktum är att alla, både du och jag en dag kan stå där själva så vi ska absout inte döma någon eftersom det är så otroligt lätt att själv hamna där.
Det räcker med att en olycka drabbar en person och som sedan ser till att personen inte längre är arbetsför och då blir det förtidspension och alla vet ju hur lite det blir i plånboken då.
Ska man sedan försöka bevara sitt stora kostsamma hus med allt som tillhör så kanske man till slut går på knäna och sen är karusellen är i gång.. Det finns dom som faktiskt blir helt utan bostad vid även skilsmässor och det är då inte lätt att helt plötsligt få fram en lägenhet till den part som får lämna boet.
Idag hjälper man invandrare så att dom får komma in i vårt samhälle och det är väl bra på sitt sätt, men varför glömmer vi bort våra egna? Vårt eget folk som inte har tak över huvudet.
Vart ska dom vända sig?
Jag skulle bli oerhört tacksam om David Rutström som är Ordförande i föreningen Stoppa Hemlösheten kunde ge mig svar på vad den drabbade ska ta vägen och vart man kan få hjälp ifrån, oavsett vart man bor i landet? och vad får den drabbade för hjälp idag? Vad gör föreningen Stoppa Hemlösheten?
För som det är idag så finns ingen lösning alls på hemlösheten.
Själv anser jag att detta är ett såpass stort problem i vårt land (som mer eller mindre tystas ner) så att vi alla måste VAKNA UPP och verkligen se verkligheten som den är och agera efter det.
Jag väntar därför med stor nyfikenhet på svar ifrån David Rutström..
Ju mer man sätter sig in i hur olika företagare, frivilligorganisationer och myndigheter agerar i hemlöshetsfrågan, desto tydligare blir bilden. Det handlar endast om att nära den egna organisationen. De utsatta hamnar i ett slags påtvingat kundförhållande till en ständigt växande marknad. Ni som lever under någorlunda drägliga förhållanden kan kanske känna igen er i hur elbolag, försäkringsbolag - statliga som privata sätter lagom press på er till och från. Hur banker och telebolag hetsar er ibland. För en hemlös råder samma förhållande till ”hjälparen”.
SvaraRaderaHjälporganisationer håller den utsatte i ett grymt grepp och ser med förebrående ögon på den som behöver stöd. Det är mycket svårt att komma ur detta förhållande så länge du inte har något tryggt att bygga din förhoppning på. Staden låter hela tiden verksamheten runt hemlösa växa med olika projekt. Det är föreningar, lotsar, medborgarkontor, hemlösajourer, brottsofferjour och andra verksamheter som inte har något med hemlöshet eller dess lösning att göra.
De hemlösa används systematiskt i ett enda syfte. De används till att samla in och att söka pengar på. De fråntas sina möjligheter och allt hopp om att kunna leva under likvärdiga förhållanden som den övriga befolkningen. Den stress som den någorlunda lyckade medborgaren lever under transporteras ner till den som inte har något alls.
Tänk om vi tillsammans skulle kunna komma till den slutsatsen att den här binder upp oss. Om än till olika grad. Att vi alla hamnar i ett sorts skuldförhållande till dessa till synes så självklara aktörer. Hjälporganisationer och myndigheter värnar om sina egna bidrag eftersom dessa håller dem vid liv på samma sätt som banker och elbolag.
Priserna stiger, börsen går upp och ner och vi vaggas hela tiden in i en känsla av att vi är en del av en ständigt pågående utveckling. Enligt Ulla Beijer på forskning och utvecklingsenheten vid Stockholms stad (FoU) så har inte antalet hemlösa förändrats på 12 år siffran ligger konstant på omkring 3 000 personer i Stockholm. Dock har mörkertalet ökat markant. Enligt Jan Flyghed som är professor i kriminologi så har inte heller brottsligheten ökat tillnärmelsevis på det sätt som medier och politikerna ständigt ger uttryck för. Vi tycks leva i en bubbla som omgärdas av olika påhittade hotbilder. Vi värnar om vår egen trygghet och blundar för de egentliga orättvisorna. Vi behöver tydligen sjukpensionärer, invandrare, hemlösa och arbetslösa som skrämmer oss lite lagom så att vi kan känna oss tillräckligt motiverade att värna om vår egen nästan så ”trygga” position.
Vi matar oss med tragedier och med stigande siffror av olika slag. Men ser vi egentligen det pris som vi alla får betala för detta. Ser vi det samhälle som vi skapar med detta förhållningssätt?
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa