Jag som är född på Södermalm
i Stockhiolm minns alla dessa varuautomaterna
som fanns och nästan nere vid Åhlens på Götgatan så såg det ut så här.
Det var ett nytt sätt att handla på efter att affärerna hade stängt..
Jag är född på Södersjukhuset och uppväxt på Bondegatan 15.
Detta fotografi (se nedan) är taget ut genom vårt vardagsrumsfönster.
Skattehuset ligger i slutänden av denna väg..
Jag minns att Lasse Lönndahl bodde mitt i mot oss och att vi kunde se in till honom, såvida inte gardinerna var fördragna.. Det var med mycket stor nyfikenhet som man som barn
kunde se både det ena och det andra där.
Vilket jag inte går in på här och nu..
Skomakaren
som låg där vistades jag och många andra barn och ungdomar hos, det var en snäll gammal herre som satt där och lagade skor och som lyssnade på alla oss ungar som hade problem. Han var väl så att säga en mycket bra lyssnare och var man ledsen eller arg eller glad så gick man ner till honom och pratade av sig en stund. Jag minns doften inne hos honom, som var en blandning av läder och klister och ettans snus..
Jag kommer ihåg när morsan skickade ner mig för att "krittsa" lite småfrallor och mjölk.
Det doftade underbart gott i brödbutiken med allt nybakat bröd som låg där och suktade oss barn.
Det fanns en tobaksaffär också som man köpte lite smågodis i och det doftade ny tryckta tidningar när man kom in där och bara att stå där inne i tobaksaffären var en ren fröjd att bara se allt ligga så snyggt och prydligt uppradat på disken. Sen hade vi köttaffären som var något alldeles speciellt tyckte jag eftersom skyltfönstret var så vackert att stå och titta på. Det såg precis ut som om det regnade nedför fönstret, det rann vatten uppifrån och ner och jag minns att jag ibland kunde stå där väldigt länge för att försöka komma underfund hur det där fungerade.. På andra sidan vägen hade fiskaffären och där var det bara roligt att stå och titta på alla möjliga sorters fiskar som låg på is i skyltfönstret.
Södermalm
var verkligen ett riktigt Södermalm på 50-talet och uppåt men nu idag är ingenting sig likt längre.
Den där speciella känslan som man hade då för just Södermalm är idag helt borta.
Ja, det var bättre förr när det var sämre och Södermalm var verkligen ett gammalt Södermalm som man kunde vara stolt över och där snackade man Söder-slang och de så kallade "fyllgubbarna"
fanns där på sina parkbänkar och man kände då att här var en plats på jorden
som man skulle önska att tiden stannade kvar på.
Det gör ont i ett gammalt Södermalms-hjärta att se att Södermalm inte längre är Södermalm.