Detta är Saki Rouva!
Hans ålder är 36 år och han har valts till världens vackraste man!
Vad säger ni om denna skapelse?
Kanske vore det något att hålla i handen när åskan går!
Wops! Ja den här mannen har sin skönhet också, men på sitt sätt.
Men nu återgår vi till världens vackraste man!
Frågan är om det verkligen är något att hålla i när åskan går?
Frågan är om det verkligen är något att hålla i när åskan går?
Jag tvivlar inte på just den här mannen kanske, men ändå kan jag som vanligt inte låta bli att tänka om jag hellre skulle vilja leva tillsammans med en man som var otroligt snygg och vacker på alla sätt och vis men som kanske istället är helt urblåst i huvudet eller en elak stackars sate.
Sen finns det dom som har både och eller ingenting.
Sen finns det dom som har både och eller ingenting.
Jag personligen har aldrig i mitt liv bedömt en människa på grund av dess yttre fasad.
Men jag har lite svårt att tycka om en person som tror sig vara världs-bäst i allt och som tror sig vara snyggast och vackrast, eftersom jag anser att det är insidan av en människa som räknas!
Men varför är det då så viktigt att en människa ska se ut på ett speciellt sätt?
Vid mina yngre år gifte jag mig med precis en så där gudomligt tjusig och sexig man och som jag bara inte kunde tro att det verkligen var sant att lilla jag hade lyckats "fånga".
Jag tog honom inte för varken pengar eller hans skönhet, utan för att han påverkade mitt hjärta.
Jag gjorde absolut ingen nit, eftersom jag fortfarande är gift än idag med samma man, men som idag istället har grånat hår och en begynnelse till en flint, han har samma vackra leende och samma underbara röst och hans ögon är dom samma som när vi stod vid altaret
och lovade varandra att älska varandra i nöd och lust.
Han är samme man, men i andras ögon är han förmodligen bara en vanlig gammal gubbe!
En gubbe som jag absolut inte kan se, hur mycket jag än försöker!
Jag får väl hoppas att han känner precis detsamma för mig!
Men skulle jag då kunna döma eller förkasta honom idag,
Men skulle jag då kunna döma eller förkasta honom idag,
enbart för att han har åldrats och blivit till åren?
Skulle jag fnysa eller hysa agg för att han har fått lite mer innanför bältet?
Skulle jag tycka illa om honom för att han ser ut på ett annat sätt idag?
Skulle jag avsky honom för att han inte kunde ge mig guld och gröna skogar?
Skulle jag?
Nej absolut inte, eftersom jag bryr mig mer om det som finns inombords hos varje individ!
Jag bryr mig mer om hur en människa är gentemot mig och hur denna person behandlar mig.
Jag kan säga att jag är den mest lyckligt lottade i världen som har en så underbar och omtänksam karl som min man är. Han ger mer av sig själv till alla andra än att tänka på sig själv.
Han är lika gudomlig att titta på idag som jag tyckte då och jag brukar komma på mig själv genom att bara sitta och stirra på min man och tänka: Tänk att han är min! Bara min!
Denna man gör allt för mig! Han står bakom mig i ur och skur! Han stöttar mig dagligen!
Han finns alltid där för mig så att ingen kan komma åt att skada mig!
Han är min sköld mot allt ont.
Dom som aldrig funnit någon livskamrat/vän och dom som aldrig har haft den här underbara människan i sin närhet kan heller aldrig förstå just den känslan som jag har för min man.
Men det finns också dom som får uppleva den den här lyckan, och just dom kan förstå hur det känns. Allt jag kan säga är att jag är LYCKLIG!
Lycklig över att det är Vi Två.
