Själv har jag aldrig haft problem med mina svärmödrar!
Jag har som jag berättat tidigare bara positiva minnen av min före detta svärmor.
Men jag har framför allt ett kärt minne från den absolut första dagen då jag mötte min före detta svärmor för första gången i mitt liv. När jag såg hennes gestalt komma närmare oss (mig och min dåvarande fästman), fick jag se en otroligt vacker kvinna. En kvinna som var elegant ända ut i fingerspetsarna, trots att hon höll på och påtade i jorden och fixade med sin underbara trädgård. Hon sken i kapp med solen när hon raskt gjorde i ordning en underbar kaffebricka och bar ut i solskenet till oss. Sedan den dagen har hon varit min bästa vän.
Det kändes lite extra pirrigt för mig eftersom jag hade ett litet barn från ett tidigare äktenskap men mitt barn blev accepterad direkt av min nyblivna svärmor, liksom hon accepterade mig. Hon gav mig alltid goda råd, tips och hon ställde alltid upp, hon var ett stort stöd och hon fick mig att växa som människa och kvinna. Hon tog mig ut på cykelturer och vi shoppade tillsammans och vi simmade och gick på gymnastik tillsammans.
Vi gjorde det mesta tillsammans och vi stormtrivdes tillsammans.
Hon kommer alltid att finnas varmt i mitt hjärta, som både vän och svärmor.
Trots att jag numera är omgift så har både jag och min nuvarande man varit hälsat på min underbara svärmor för några år sedan och fortfarande var jag lika välkommen som alltid hemma hos henne. När jag och min nuvarande man sedan var på besök i hennes hemstad och spelade, vem satt inte publiken om inte min underbara svärmor och lyssnade på oss när vi uppträdde.. Min före detta svärmor går inte upp för hackor! Hon tillhör kategorin: BÄST av dom alla..
För att inte tala om den svärmor jag har idag!
Men det får bli en annan berättelse framöver!
Så löser du krisen med svärmor!
Ja det skrivs mycket om detta ämne överallt, så det måste ju finnas någon anledning till det.
Jag läser Wendela`s svar på svärmors-problem:
Berätta för svärföräldrarna om hur du vill ha er relation.
Svärföräldrarnas bindning till sin dotter/son kan vara ett mycket osunt slag.
Man kan älska sina barn och vara mycket för att något ont ska hända dem, men oavsett vad vi föräldrar är rädda för ska hända våra barn (vilket också ingår i föräldrarollen) så får vi inte se våra barn som ägodelar som vi har rätt att styra över eftersom de är vuxna.
Ofta har föräldrar skapat en osund bindning som får sin dotter/son att tro att allt hon/han gör i sitt liv ska de ha insyn i och hundra procent inflytande över. Denna typ av mönster har de grundlagt sedan hon/han varit liten. Det olyckliga i det hela är nämligen där föräldrarna aldrig låter sitt barn växa upp till en vuxen person!
Enda lösningen är att man som partner får tillgripa olika medel, till exempel filmen: "Släkten är värst" med Robert De Niro, böcker och exempel där ens partner kan se och uppleva att man kan ha sin vuxenrelation på andra sätt än det man en gång lärt sig och trott var det enda rätta. Att man visar vilka andra exempel på relationer man kan ha till sina föräldrar och ha det trevligt på men med en sund distans och respekt alla emellan.
Läs vidare Aftonbladet/Wendela:
HÄR
Måtte alla få uppleva detsamma som jag själv!
Jag har aldrig haft körkort!
