Fortsättning.....

Det är tre lägenheter på varje plan. På första det första planet bor ett gammalt par, som alltid smyger sig uppför trapporna för att aldrig störa någon av grannarna. Barnen i huset kallade det gamla paret för Tant Höne och Farbror Höne.

I den andra bostaden bor en person som man aldrig ser till. Det är en ensam kvinna, som också smyger sig ut och in ifrån sin lägenhet. Det blev rena lyckoträffen om man råkade på den lilla ensamma damen i trapphuset någon gång. Råkade någon komma i trapphuset (om damen var på väg ut,) så stängde hon mycket snabbt sin dörr.
Hon ville tydligen ha någon kontakt med några människor. Och så fick det bli. Ingen vill störa någon.

Ja detta är några ord ifrån en bok som jag hoppas få klar en dag.

1953 Södermalm

Året är 1953

Bondegatan 15 A

Allt börjar i en sliten omodern två-rums lägenhet på Södermalm.

Bostaden ligger en trappa upp. Väggarna i trapphuset börjar flagna av gammal målarfärg. På stentrapporna syns märken efter många års trampande av fötter både av småbarn och gamla.

Trapporna är också lite spruckna och trappräcket känns oerhört rangligt.

I trappans mittersta del finns ett stort dubbel fönster som vätter ut mot gården.

Glasrutorna är oerhört smutsiga och kladdiga efter små barn fingrar som försökt fånga flugor som sedan etsat sig fast på fönstret. Dom blir sällan putsade och det beror nog mest på att fönstrena är så pass spruckna, så ingen vågar putsa dom med risk för att hela rutan skall gå sönder.

Fortsättning följer....................