Michelin har tillbringat natten med LillBabs

Phu vilken natt

Jag vaknade imorse helt genom blöt av svett.

Natten har varit mycket ansträngade och tuff.

Jag blev bjuden på en tillställning där man skulle på nåt konstigt sätt

försöka få mig att gå med i klubben: 1,6 miljonerklubben.

Bara det i sig låter ju helt absurt..

Men sagt och gjort, jag gjorde mig i ordning och for iväg och ännu konstigare:

det kom en taxi och hämtade mig och körde mig till Järvsö där LillBabs

mötte upp mig i dörröppningen.

-Välkommen sa hon och gav mig en välkomstkram.

Jag nöp mig i armen för att se om jag drömde, men AJ det gjorde faktiskt ont.

Jag kom in i hallen och där möttes jag av en massa barn som ställde sig runt omkring mig och dom pratade stup i ett om precis allting. Helt plötsligt satt jag vid ett vackert dukat matbord som dukat med färg-granna tallrikar och bestick och maten var otroligt vackert upplagt.

Det satt ett 20-tal personer runt bordet och jag såg knappt vilka det var på grund av att alla barn som hade mött upp mig tidigare i hallen som nu satt runt omkring mig och i mitt knä och dom babblade och babblade så jag missade totalt vad som hände runt omkring bordet.

I min ögonvrå såg jag LillBabs till höger om mig och hon såg mer eller mindre förtvivlad ut, f

ör hon såg ju hur plågsamt jag hade det.

Men hon sa absolut ingenting utan såg bara mest lidande ut

.

Helt plötsligt hör jag någon säga: - Tack för en otrolig god middag.

VA?

och jag som inte hade fått nånting på min tallrik än, och jag hade inte fått en enda bit att äta.

Helt plötsligt var alla barnen som bortblåsta och försvunna från mitt knä och jag och LillBabs satt helt ensamma vid bordet då det plötsligt dyker upp ett blomsterbud som över-räckte mig och LillBabs en varsin stor elegant blombukett med hälsningar från min man.

Det följde med även ett varsitt paket till oss båda med innehåll av en varsin ansiktsmask...

- Vi provar väl dom här, sa LillBabs som snabbt satte på sig sin ansiktsmask

och hon såg så söt ut i sin lilla mjuka nallemask.

När jag väl fick på mig min nallemask började LillBabs plötsligt att gapskratta åt mig

och hon lotsade mig till en stor väggspegel.

Där ser jag mig själv som en liten rosa gris, jag hade fått ett gris-ansikte som mask.

Vi skrattade både LillBabs och jag så vi vek av oss skratt.

Plötsligt kom jag på att jag måste ju stoppa min stora vackra blombukett i en vas.

LillBabs hade naturligtvis redan hunnit ordna med sina blommor (världsvan som hon är)

och hennes blommor stod vackra i en helt underbar vas.

Jag lyfter upp min bukett från bordet och hela buketten bara ramlar i små-bitar

och jag ser bordet fyllas med blomblad och till slut står jag bara med några kvistar i handen.

- Nämen lilla vännen, är detta din otursdag, du har varken fått i dig nån mat eller nånting. Vad är det som händer här?

hör jag LillBabs säga medan jag själv faller i gråt.

Jag får en stor kram av LillBabs då plötsligt hela rummet är fullt av en massa människor som bara skrattar och det visar sig att både jag och LillBabs har blivit lurade.

Ja, jag blev verkligen lurad helt och hållet, för när min man kom och gav mig en kram så vaknade jag upp ur min dröm och jag kunde själv snart inse att jag bara hade drömt alltihop.

Jag är en sådan människa som alltid försöker analysera mina drömmar

men det behöver jag kanske inte gå in på här och nu vad jag kom fram till.

Men en sak är säker: en natt med LillBabs var tufft...

PHU